Då var jag och Nikita anmälda till ”Hälsa- och hundmötesträning” hos Hundhjälpen i Uppland. Jag hoppas verkligen att denna kurs kan hjälpa oss med de problem vi har. På söndag börjar vi och det blir första gången på kurs för oss båda två så det känns riktigt nervöst!
Tänkte att jag skulle lära Nikki att gå slalom mellan mina ben igår kväll och det krävdes inte många minuter för att det skulle sitta. Min duktiga tjej! 🙂
Stå med alla tassar i en lådaKryp
Kram
Klia
Skäms
Dansa
Backa
DödSlalom
Ställa sig bakom mig
Gå ett varv runt mig
Spinn
Rulla in sig själv i en filt
Var till fotbollsplanen och lekte i förmiddags och ungarna tyckte att vi skulle ha tagit med oss picknick. Jag föreslog att vi kunde gå tillbaka senare och äta vår middag i form av grillad korv där vilket var en mycket uppskattad idé.
Väl tillbaka på fotbollsplan för andra gången idag blåste och jagade vi såpbubblor och sparkade boll medan vi väntade på Eddie.
När mannen var på plats körde vi årets första grillning 🙂
”Kryp” är något som blivit väldigt utdraget men bättre sent än aldrig. Vi har övat en del om kvällarna men inte varit lika duktiga på att filma då det är för dåligt ljus de tider vi tränat. Idag var det på tiden att hinna få ihop ett klipp medan Leon tupplurade en stund.
Hur vi tog oss hit kan ni se på följande länkar:
Inlärning av kryp
Inlärning av kryp, del 2
Inlärning av kryp, del 3
Inlärning av kryp, del 4
Nu tycker jag nog att vi kan stryka ”kryp” från ”Att lära Nikki”- listan 🙂
Stå med alla tassar i en lådaKryp
Kram
Klia
Skäms
Dansa
Backa
Död
Slalom
Ställa sig bakom mig
Gå ett varv runt mig
Spinn
Rulla in sig själv i en filt
Skrev för ett tag sedan i en hundgrupp på facebook och frågade om det fanns någon som bodde här i vår ”by”. Fick svar från en tjej som bor ca 5 km härifrån och idag tog hon bilen hit så vi kunde ses för en promenad med hundarna. Det gick bra. Nikita gick ju inte lika fint som hon brukar när vi är själva men det gick betydligt bättre än vad det kunde ha gjort. Hon ville ligga lite framför då och då men stannade jag så hajade hon på en gång och lät kopplet bli slakt. Vi gick i ca 2 timmar, pratade hund, njöt av solen och bestämde att vi skulle ses fler gånger. Mycket trevligt tycker jag 🙂 Vill gärna ”hålla igång” detta med Nikita, fortsätter vi promenera med andra så det blir en vana kommer hon greja det galant till slut. Det är jag övertygad om.
När vi kom hem blev det utelek borta hos svärfarsan och jag passade på att låta Nikki balansera lite.
Många frågar vart benviktsmanschetterna kommer ifrån och vad man har dem till. Jag har köpt mina på Wats on! på facebook.
Manschetterna ska i början användas tomma i 10-15 minuter om dagen och då för att få ett mer precist steg/förbättrad koordination hos hunden. Vill man kan man efter 2-4 veckor lägga i vikter i form av mynt för att bygga upp musklerna. Jag fick dessa rekommenderade iom Nikitas C-höfter.
Idag kom Nikitas viktmanschetter så vi har precis varit ute på en liten promenad och invigt dem 🙂 Hon brukar aldrig bry sig om saker man ”sätter på” henne så det var bara att tuta och köra. Nu i början ska man köra utan vikt och de fick sitta på i 10 minuter precis som jag fått rekommenderat.
Idag blev det en sväng till Österbybruk. De har en hundrastgård där och jag tänkte sätta mig utanför och träna Nikita på att ”bara vara”. Vi började med att möta upp Moa som jag känner sen jag bodde där för några år sedan. Hon brukade vara hundvakt åt Nikki när hon var liten. Med sig hade hon sin hund Stella. Nikki reagerade som hon brukar vid hundmöten och så ville hon förstås hälsa på Moa. Vi höll ett litet avstånd och efter ett tag lugnade hon ner sig så vi kunde börja gå och kort därefter slutade hon bry sig om de andra och det gick bra att gå tillsammans. Tanken var att Leon skulle somna under promenaden så jag kunde fokusera på Nikita utanför hagen men självklart hade han en sån dag då han vägrade sova. Nikki fick iaf springa lite när det var tomt i hagen och Leon kunde gå omkring.
Det kom en annan hund efter en stund som hon hälsade på men eftersom jag bar på Leon ville jag inte riktigt att de skulle leka. Gick för att försöka sätta honom i vagnen och då smet Nikki med mig ut så hon var inte så sugen på att leka. Sa hejdå till Moa och tog ännu en promenad men Leon ville inte sova så vi gick till en lekpark i väntan på att Eddie skulle plocka upp oss. Självklart somnade han det första han gjorde i bilen >< Det blir inte alltid som planerat men det kommer fler gånger.
Nu är syrran här och vi har käkat lite tacos och jag har precis fått Leon att somna. Soffhäng nästa 🙂
Såg en bild på en hund med bandana runt halsen för ett tag sedan och blev sååå sugen på att köpa en till Nikita så passade på när jag gick förbi Punkt Shop i Stockholm tidigare i veckan. ”Råkade” bli två 🙂
Nikita vill vid hundmöten väldigt gärna fram och hälsa. Hon drar och blir okontaktbar om man kommer för nära. Håller man däremot ett visst avstånd så brukar det gå att hålla henne fokuserad på mig genom att prata med henne, ge henne godis och köra lite sitt, ligg, snurra osv. Jag försöker alltid hålla ett sånt avstånd att hon inte tappar fokus på mig men hamnar man av någon anledning för nära mötande hund är det inte ens någon idé att försöka få kontakt med henne utan bara att vänta tills de passerat eller ”dra” henne med sig.
Idag skulle vi svänga ner i en backe från en liten väg vi kom gåendes på. Åt andra hållet, några meter upp i backen stod två personer med varsin hund. Jag lyckades hålla Nikkis uppmärksamhet tills en av hundarna kom framrusandes mot henne. Den stannar några cm framför henne och vill leka. Ägaren som sprang efter tog tag i kopplet, bad om ursäkt och gick tillbaka till de andra. De stod kvar och pratade, ca 6-8 meter ifrån oss. Nikki ville förstås springa efter hunden som börjat busa med den andra hunden och jag försökte inte ens att ta kontakt med henne då jag kunde se att hon var ”blockerad”. Istället satte jag mig ner på huk med henne mellan mina ben i den sk ”ryggsäcken”. Jag kunde känna att hon var helt spänd och gjorde små ”ryck” åt hundarnas håll. Jag höll vänligt men bestämt om henne och smekte henne på bröstet och till min stora förvåning dröjde det inte alls länge förrän hon började slappna av och la sig ner. Jag satt kvar en stund och prövade röra mig lite för att se om hon tänkte flyga upp eller ligga kvar. Hon låg kvar. Jag sträckte mig efter grisörat jag hade i vagnen, gav det till henne, reste mig upp och sa ”Nu går vi” varpå jag började gå och hon likaså! Snacka om att jag höll på att ta tappa hakan 😉 Hon stannade till en gång, vände blicken åt de andra hundarna, tittade på mig och traskade sedan vidare. Hon bar på det där grisörat hela vägen hem från Vattholma med en matte som svävade på moln av stolthet och lycka.
tattines.wordpress.com 